måndag 16 juli 2012

Ibland vill man bara vakna

Den trettonde augusti ska undertecknad åka en sväng till Kaliningrad. Och för någon vecka sedan, precis i skarven mellan sömn och vakenhet, drömde jag en mardröm om min kommande resa:

Av någon anledning blir jag anklagad för våldtäkt och slängd i ryskt fängelse - i en cell som delas med 20-25 rasistiska dödsmördarryssar, smittade av TBC, Hepatit D och attack-AIDS. Och eftersom jag ser ut som en riktig yrkeskriminell både på körkort, pass och visumet så är det ingen som tror på min oskuld. Inte svenska konsulatet. Inte mina vänner.

Det blir så pass illa att ryska staten beslutar sig för att öppna upp gulag igen, blott för min skull. Och ingen bryr sig. Där sitter jag i ryskt koncentrationsläger och försöker på alla sätt och vis att komma ur min situation; det går så pass långt att jag försöker betala en stor Zangief-kopia att ta mig av daga, vilket istället bara resulterar i att han tar mig som som sin bitch och ger mig ovan beskrivna sjukdomar.

Så om ni någon gång under hösten hör om en rakad kille som sitter inspärrad på livstid i ett ställe värre än helvetet, kom ihåg att jag är oskyldig och tycker om besök. Det var bara det.

Och för övrigt anser jag att det är för lite BDSM i public service.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar