Ni vet det där ögonblicket när en av ens bästa vänner sparkat en hårt på benet och man berättar det för alla och envar, vilket får samtliga - inklusive hans flickvän - att vända sig mot honom... Och man vaknar, inser att sparken kanske bara var en dröm och man hinner få lite dåligt samvete, men intalar sig själv att det nog är onödigt eftersom förtäljandet förhoppningsvis också bara var en dröm... Men man ändå känner en blandning av att vara förorättad av vännen och en rörande lojalitet från alla övriga, så till den grad att man strax innan man somnar om funderar på att dra ihop ett posse och märka den jäveln... Ni vet DET ögonblicket. God morgon.
Och för övrigt anser jag att det är för lite BDSM i public service.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar