Ibland vill man bara vara mallig

Det kanske kan vara som så att jag lider av vissa narcissistiska drag. Så kan det vara. Eller rättare sagt, jag lider inte av dem, jag njuter av varje ögonblick i fulla drag. Hur som helst. Men min narcissism blir kanske inte direkt bättre av att två kompisar skriver om en psalm till min ära:

Bereden väg för Fredrik! Bergslagen, stor, stånd opp.

Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp.

Rättfärdighetens förste, av Nybergs hus den störste.

Välsignad vare han som kom i Fredriks namn.

Fredriks folk, för dig han träder, en evig konung opp.

Strö palmer, bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp.

Fredriks löften äro sanna, nu ropa: Hosianna!

Välsignad vare han som kom i Fredriks namn.

Gör dina ”portar” vida för Fredriks härlighet.

Se, folken kring dig bida att nå din salighet.

Kring jordens länder alla skall denna lovsång skalla:

Välsignad vare han som kom i Fredriks namn.

Han kommer han med härar, han kommer med ståt och prakt;

Dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt.

Med ”kroppens svärd” han strider och segrar, när han lider.

Välsignad vare han som kom i Fredrik namn.

O folk, från Fredrik kommer i syndig lust och flärd,

Giv akt, det helga riket ej är av denna värld,

Ej av dess vise funnet, ej av dess hjältar vunnet.

Välsignad vare han som kom i Fredriks namn.

Den dam, som han bestiger, är i hans Fredrikland.

Det välde han inviger är kärlek blott och ljus.

Hans lov av späda munnar blott nåd och frid förkunnar.

Välsignad vare han som kom i Fredriks namn.

Jerusalem är öde, dess tempel fallit ner.

Dess präster äro döde, dess spira är ej mer.

Men Fredrikland varar och sig alltmer förklarar.

Välsignad vare han som kom i Fredriks namn.

Och för övrigt anser jag att det är för lite BDSM i public service.